Tänk att ett ord, vargen, kan röra upp så många känslor, tankar och åsikter. När det kommer till just det här ordet varg tycks det som om det bara finns två lägen, svart eller vitt, inga gråzoner, hatad eller älskad. I ett område som vårt där faktiskt vargen lever nära inpå knutarna så är hatet starkt. Kanske beror det på rädsla, svårt att förstå djurets beteende, fördomar. Kanske är det befogat kanske inte. Det är inte något jag tänker fundera över i detta inlägg. Anledningen till att jag skriver det här är för att i morse när B åkte till jobbet var vargen här.  

Här där C står stod vargen och där jag står stod B.

  De (3 st) stod och tittade på B ca fyra meter från honom när han borstade av snön från bilen. De stod vid snickarbods dörren där de tagit en råtta. Bilen stod utan för dörren. B blev självklart rädd till en början men när han sedan pratade lungt med dem tog de sin lilla råtta och sprang över åkrarna och gnabbades över vem som skulle få råttan.

spår ner över åker och avtryck brevid C hand.

Strax innan det ljusnade sprang de över de södra åkrarna jagandes Rävert. (Hoppas han klarade sig, låter kanske konstigt att jag vill att räven ska klara sig då jag har hönsen lösa ute, men han är en bra rått och mus jägare). Jag hörde dem uppe på berget efteråt och de låter så mäktigt. Varckert och skrämande på samma gång.  

Jag har respekt för alla vilda djur, vill jag ha dem inne på gårn? Nej det vill jag inte, varken varg, björn, vildsvin eller rådjuren av olika anledningar. Vill jag utrota ett djur bara för att det finns? Nej det vill jag inte. Vi måste hitta en lösning så vi alla kan existera.

ber om ursäkt för halvtaskiga bilder ooch eventuella stavfel. Lånat plattan av C och det är för pillrigt utan tangentbord och mus. 

kramar från ett kallt paradis

E